ioannaa

Jag känner mig less, så fruktansvärt less. Enda sedan jag klippte mig verkar allt gå fel med mitt hår. Blir så beskymmrad, först att hon klippte den där lilla luggen som jag sa att jag inte ville ha, den är tun vilket ser ut som om jag har en tunnhårig lugg som helst av allt på morgonen spretar åt alla håll och inte går att få ned med en plattång. Det var en av orsakerna att jag inte ville ha någon lugg att jag inte orkar hålla på med en.

Sen ångrar jag mig så himla mycket! Jag skulle aldrig ha börjat med att färga håret, jag skulle får engångsskull vara vågad och göra något nytt med håret och det som hände var att allting blev fel och nu verkar det fortsätta gå på den stigen. Jag är verkligen bedrövad och less på detta hår, det blir inge bra hur jag än försöker. Först färgade vi det och jag blev verkligen gråhårig, totalt misslyckat, som tur var slängde mamma i blonderingsfärg och det blev brunt i slutändan och det såg hyfsatt ut men inte som jag ville. Det som hände sen är att nu har vi gjort slingor, men medlet räckte inte till så jag ser typ morotsfärgad ut.

Jag är så himla missnöjd. Alternativet är att jag går till en hårfrisörska och får hjälp att fixa detta som hänt men det kostar ju en förmögenhet då det kommer till färgning osv. Och jag känner inte att jag har sånna pengar just nu.

Jag blir ännu mer missnöjd då jag ser folk med långt hår, det är så fint. Nog för att det behövdes nog, så blr jag avundsjuk, det kommer ta mig år innan jag har sådant hår. Och hårfärgen, det verkar inte gå att få bra igen det är kört. Så känns det just nu.

Ledsen över att ni får ett sådant inlägg som detta då jag inte skrivit på ett bra tag. Men just nu är mitt huvud besatt av håret och det kan bero på att jag blir påmind av det överallt och när som helst.