♥ 19 veckor

Lilleman är en stor kille nu, 19 hela veckor. Han växer han så de knakar. Mat är fortfarande ointressant så jag vet inte alls vad vi ska göra åt den saken, men vi kämpar på och försöker vara envisa och testar lite metoder.

Lilleman åkte ju på en mindre kul grej vilket är förhudskatarr, jag vet det låter inte alls som något speciellt roligt, även om namnet låter lite.... ja.. vad de nu låter som. Men efter att fått tvätta där dagligen och fått ut en liten sten så verkar det bli bättre och bättre. Nu varar det inte lika mycket där.

Jag har kämpat med att lära Rocky säga "mamma" eftersom jag sett hundar på youtube göra det, så vill jag gärna att våran lilleman ska kunna det också, mest för att det skulle vara roligt att se om jag ens skulle kunna lyckas lära honom det. Men under tiden jag satt och upprepade ordet "mamma" så visade Rocky att han kunde andra trixs som jag inte tränat honom till. Han vart ju förvirrad av att han inte fick godisen så han körde på med alla trixs han kunde. Det var tassen, give-me-5, give-me-10, sitt, ligg och vips upp i allt detta så sätter han sig riktigt på rumpan och sätter upp tassarna i luften och håller balansen kvar. Så jag tog och fortsatte med det trixet och gav upp att lära honom säga "mamma". Så nu då man säger tassarna upp så sätter han sig på rumpan och håller upp dom. Fast nu då jag skriver det så tycker jag att det är bättre och lära honom; upp med händerna! Så kanske man ska ändra ordet för trixet medan man kan.
Sedan håller han på att lära sig snurra runt, vilket jag trodde var ett lätt trix att lära ut, men det var det inte alls om man jämför med det andra han kan.

Igår då vi borrade upp hyllplanen så vart Rocky så otroligt rädd att han låg inne i vardagsrummet och skakade som en liten fegis, jag fick lite ont i hjärtat och ville så gärna ta upp han och hålla om han. Men man får inte göra det med en hund eftersom man förstärker deras sinnen. Och då kommer han vara rädd för saker lättare. Så det var lite tufft att inte göra det, flera timmar efter låg han fortfarande och skakade och ville inte komma då man prata med han eller något. Så det var tydligen väldigt omskakande av att höra ljudet hammra in pluggar och skruva i väggen. Men idag har han vart så mysig och goo så.
◊ Rocky | | 2 kommentarer |

♥ 18 veckor

Nu är jag lite försenad igen med Rockys vecko-födelsedag, han är nu 18 veckor gammal och 2 hela dagar gammal. Men för att göra saken lättare kan man säga att han är 4 månader.

Både idag och igår har han vart lite feg, han som alltid är så framåt och ska hälsa och kolla läget jämt. Både idag och igår så har han vart livrädd då han hört någon människa prata eller hört en hund skälla som vi inte ens sett för att den är så långt borta. Han drar och drar för att han ska då raka vägen hem. Då han kommit hem lägger han sig platt på golvet och sneglar upp på en. Mycket märkligt att han blivit en sådan fegis.

Annars är det både spännande och jobbigt då snön börjat försvinna då man helst av allt bara vill kissa och poop:a på snö. Men spännande då man ser vad som finns under allt. Pinnar och löv är populäraste att ha i munnen och ännu bättre att man höjer på huvudet och ser lite kaxig och stolt över det häftiga fyndet man hittat. Ja nog är det en liten tookis vi har här hemma. Då man är ute på morgonen och folk går förbi hör man hur de säger till sina barn som ska på dagis och skola; -titta vilken liten valp!
Liten? Han är ju en stor pojk nu! Han har dessutom börjat ändra färg på lite olika ställen, brunt, vitt och beiga fläckar poppar fram sakta men säkert. Spännande hur han kommer se ut i slutändan!

Här på bilderna ser ni skillnaden på hur liten han var och hur stor han blivit. Fy va det går fort!

◊ Rocky | | 2 kommentarer |

Somebody More Like You..

Sitter och lyssnar på musik på datorn, det är gammal musik som jag lyssnade på då jag var i tonåren, vilket också känns konstigt att skriva. För ibland känner jag mig fortfarande som 15 år. Men så är det inte längre. Både bra och dåligt kan jag tycka. Längtar ibland hem då man var mindre, då jag var ledsen och mamma alltid fanns där med hennes famn och kloka råd! Och allting kändes så mycket bättre efteråt, efter regn kommer alltid sol! Mamma fick det alltid att sluta regna i min värld och tog fram solen åt mig! Då jag såg på film med pappa på kvällarna även om vi såg filmer som var ruskit dåliga så var vi envisa och satt kvar för att de kunde ju faktiskt bli bra på slutet, men mestadels satt jag kvar för att bara få umgås med pappa. Eller då Eleni kunde sminka mig och fixa håret, och även toppa lite av mina ögonfransar för att jag skulle kunna blunda med mascara bakom glasögonen. Hon kunde alltid få mig att känna mig som en princessa!  
Musik tar upp gamla minnen och stärker gamla känslor!

En låt som väcker starka känslor är en låt som heter; Somebody more like you med Nickel creek.
Den låten betyder mycket för mig, första gången jag hörde låten hade något speciellt hänt. Jag var hjärtekrossad och jag ångrade mig fruktansvärt över att jag inte hade insett saker tidigare. Den passade på någotvis in i historien jag upplevde. Varje gång jag hörde låten så tänkte jag bara på den personen och jag gav faktiskt personen den låten då det nyligen hade hänt innan vi gick åt ett varsitt håll i livet.

Han hade vart kär i mig, och vi umgicks varje dag med pirriga magar.. Men jag var osäker och jag var rädd att om det gick fel, skulle vi skiljas åt och aldrig kunna umgås igen. Men en kväll slog det mig, att jag var kär och jag hade förnekat det hela. Jag försökte få tag på honom för att berätta som jag kände. Men det var försent. Så vi skiljdes åt och träffades inte, pratade inte med varandra. Kunde gå ett halvår emellan t.o.m ett år. Men det var något speciellt som gjorde att man aldrig släppte det som hände, som fick en att tänka tillbaka på den dagen och den tiden man hade haft ihop.

Idag är personen någon som står mig väldigt nära. Som faktiskt är den person som fick mig att tro på ödet och att då saker är menade så händer det vilket fall. Jag sa det jämt, att var det menat skulle det hända en dag.
Mycket riktigt så sitter jag här idag med den person jag aldrig kunde släppa riktigt, som hade gett mig den mystiska känslan jag aldrig hade känt förut med någon.
Idag bor vi ihop, vi har en hund tillsammans, och är en person jag ser mig själv i framtiden med!

Anton tog en del av mitt hjärta vid 15 års åldern som han aldrig lämnade tillbaka även om vi tog och gick åt varsitt håll i 4 år. Sedan insåg vi båda att det var något mer bakom den mystiska känslan och att det inte gick att ignorera den längre. Nu har han tagit hela mitt hjärta!

http://www.youtube.com/watch?v=y--lXx97I8k


Även om jag har det bra idag, så längtar jag tillbaka till vissa ögonblick då jag var yngre!
◊ Kärlek | | 4 kommentarer |
Upp