♥ Kebnekaise..

Dagen var kommen, den dagen som skulle få oss att ta oss upp på Sveriges högsta berg. Dagen började inte alls som var planerad, utan tvärttom, vi försov oss. Inte med 10 minuter, inte med 40 minuter utan vi försov oss med hela 4 timmar! Suck och pust! Men vi beslutade oss att ändå köra på, vi hade ju trots allt åkt 97 mil, gått 13,5 km för att gå ännu mer och ta oss upp på toppen!

Vi hade ca 1 km till fjällstation då man inte får tälta alltför nära fjällstationen och vi hittade en sån bra plats med vatten rinnandes utanför och vindskydd samt perfekta Kissplatser, hehe. Så ca 1km till bara fjällstationen, sedan är det ca 3 km innan man ens börjar gå uppför, man börjar upp på ett berg sedan ned över en jokk som de kallas där, sedan över en bro och sen blev det en helt annorlunda terräng med stora stenar och nästan så stora så de blev som bergsklättring, det var så obehagligt att gå upp där och jag önskade att jag hade kunnat fånga det på kort eller på bild så ni fick se hur de såg ut. Ett felsteg så hade man slagit ihjäl sig! På den komplicerade "stenväggen" så kom även fyra renar som inte var rädd för folk, då de stod så nära att man kunnat ta på dom.
 
Men vi tog oss upp för den läskiga "stenväggen" utan att ramla eller slå ihjäl oss, och då blev terrängen lite lättare tills man skulle börja gå upp för Kebnekaises första topp, stenarna där var inte alls vad jag förväntat mig. Man fick hålla avstånd till folk som gick ned och även till folk som gick upp för att de bara rasade stenar ned på en, t.o.m Rockys små steg fick stenarna att rasa på fötterna och lutningen blev bara  brantare och brantare.
Det var några stora stenar men de va som att någon nästan skulle lagt ut en större version av singelgrus så man fick liksom inte riktigt grepp om fötterna. När vi äntligen hade kommit så pass långt var klockan allt för mycket, den var 15.45 och vi förstod att om vi fortsatte skulle vi få gå hem i mörkret och det var inget man ville nedför det där. 

Besvikelsen var riktigt stor för vi visste att upp hade vi hunnit medan solen var uppe, men vägen ned i mörker ville man inte ge sig in på kan jag säga då man sett och gått terrängen. Jag var så sur och besviken över att i blev tvungen att vända då vi hade 3 km kvar till toppen och eftersom man går först upp sen ned och sen upp igen till toppen så skulle det ta mycket längre tid än att gå en vanlig promenad på 3 km. Vi hade hunnit också om vi inte hade försovit oss på 4 timmar. Så många känslor inombords då beslutet togs att vi var tvungen att vända. 

Men innan vi hade kommit tillbaka till våra tält var de väldigt mörkt och klockan var 22.30 på kvällen, så förstod vi att vi hade gjort rätt val där uppe. Vi hade mött ett annat ungdomsgäng som gick upp lika sent som vi och de gänget fortsatte. och vi hörde dagen efter att de knappt hade tagit sig ned för berget på kvällen/natten men haft tur att hittat några som tältat där uppe och fått låna deras pannlampor.

Påvägen ner var Rocky väldigt trött och hans baktassar hade blivit slitna av all vandring så sista 4 km till tälten fick han åka ryggsäck. Det var så synd att han inte vilja haft sina skor så hans tassar hade sluppit ta så mycket stryk. Men det är något vi ska träna med han så att detta inte sker igen vid långa vandringar.

Idag så försöker jag räta lite på ryggen och säga att jag har faktiskt vandrat på Sveriges högsta berg även om jag inte tog mig upp denna gång så gör vi nytt försök nästa år, och då är jag förberedd med vilken terräng vi har att göra med och vi kommer tänka på ett helt annat sätt med tältning och allt för att ta oss upp, försova oss med 4 timmar kommer inte ske då kan jag säga då de var största felet vi gjorde!
 
Har gjort pil där vi kom upp och även sista bilden pekar jag på hur långt vi kom. Bilderna visar även nedvägen då vi knappt tog bilder påvägen upp.
 




 














 
 
 
 
 
◊ Vardag, ◊ Äventyr | | 2 kommentarer |

♥ Från Nikkaluokta till Kebnekaises fjällstation...

För att inte lägga upp allt för många bilder på ett inlägg eller så mycket text så har jag valt att dela upp inläggen på tre.

Hela resan började med att vi for vid kl 18.00 ifrån Sundsvall, peppade och glada i bilen med många goda skratt längst dessa 97 mil så var vi trots allt ganska pigga då vi anlände på Nikkaluoktas parkering och skulle börja vandringen. Klockan var runt 10 då vi var framme i, men då hade vi även stannat på Coop i Kiruna för att köpa frukost innan vi tog sista biten till Nikkauokta. Och under nattens resa hade vi haft rastning till Rocky och även kisspauser åt oss själva.

Första biten av vandringen gick jättebra då terrängen var otroligt bra första biten till Lappdonald, och nu undrar säkert ni vad lappdonald är, jo de är så att de finns faktiskt ett litet hus vid en stor sjö där de säljer renburgare och det är ett väldigt populärt ställe trots att det är ganska dyrt, jag var inte så speciellt hungrig så jag tog bara en våffla medan de andra tog de berömda renburgarna. Efter att vi ätit så fortsatte resan med en båtresa som sparade oss ca 6 km, även den resan var dyr men medtanke på Antons packning på 25 kg på ryggen så var den värd pengarna. Tyvärr tyckte inte Rocky om att åka båt utan han bara skakade hela resan och jag kunde inget annat än att tycka synd om honom men så fort vi klev av båten så var han okej.
 
Efter båten så var de andra ganska sugen på en kopp kaffe så de vart kaffedags helt enkelt, Rocky passade på att sova en liten stund då i mossan. De var också då vi såg skylten om att de va 8 km kvar till fjällstation, och 8 km var inget tyckte jag personligen, men desto längre vi gick desto mer stenig och ojämn blev terrängen, både blandat med stora och små stenar samt att de blev mer och mer uppför. Annelie fick ont i sin höft desto längre vi gick, så ont att hon nästan inte kunde böja upp benet, efter att Anton och jag inväntat dom flera gånger längst vägen så beslutade vi oss för att mötas upp vid olika ställen istället så kunde vi gå i varsin takt.

Eftersom Anton och jag var dom som bar på köket så kunde vi inte heller gått skilda vägar hur långt som helst. Pga den onda höften så tog allting längre tid innan vi hade kommit så långt att vi såg fjällstationen och kunde leta oss en plats att slå upp tälten, men precis innan solen gått ned helt så hade vi hittat våran plats att spendera våra dagar.  Att krypa ned i sovsäcken den kvällen var faktiskt helt otroligt skönt måste jag säga, då tröttheten efter bilresan och vandringen i den stekande solen kommit ikapp en.

Vi hade solen på våran sida hela den dagen och värmen var inte att klaga på då vi svettades som galningar. Rocky hade en energi som inte gick att beskriva och jag kan inget annat än säga att han verkligen njuter av att vara ute på de där viset och gå. Vi gick den dagen ca 13,5 km.
 
 
 








 

 
Bakom varje buske och träd fann man en ny utsikt som var helt otroligt vacker, det är synd att man inte kan fånga sån vacker natur på bild utan man måste själv vara där och se den!
◊ Vardag, ◊ Äventyr | | 3 kommentarer |

♥ Om Kebnekaise resan...

Snart ska jag dela med mig om hur dessa dagar varit uppe i fjällen och om målet som var att bestiga Kebnekaise! Men först måste jag få in bilderna på datorn och välja ut vilka som ska få äran att läggas ut här. Så lite tålamod får ni ha! 

Kom hem imorse kl 05.07, trötta och slitna förflyttade vi alla grejer in i hallen och somnade pladask i soffan alla tre. Idag har vi kört igång tvättstugan och tvätta alla grejer samt tömma och vädra,  torka och diska alla saker som använts. Så idag blir de inte någon större utflykt eller vila för den delen. 

Denna bild är ifrån ett vykort jag köpte och försökte frakta från Kebnekaises fjällstation till nikkaluokta men som blev helt trasig efter regnet vi fick vandra hem i och som tur var sålde dom ett likadant i nikkaluokta så jag fick med mig en ny som ett minne! 

◊ Vardag, ◊ Äventyr | | 2 kommentarer |
Upp