On the train back home.

Sitter nu och filosoferar på tåget, medan chrille är lutad bakåt och har somnat. Hans mun är öppen så de ser ut som om han är i en dryg position mot mig. Händerna på han är ihop slagna i knäet hans och kepsen ligger för ögonen. Jag får bara lust ibland att göra knäppa saker, nu har jag lust att stoppa in en godis i hans mun och stänga igen munnen på han. Men det låter alldeles för farligt, tänk om han skulle kvävas liksom. Så jag får helt enkelt låta bli att vrida mitt huvud emot högersidan så att jag slipper se hans öppna mun som är vriden mot mig.
Jag har rest sen 7.14 i morse, jag är svintrött. Fick max fyra timmars sömn om jag hade tur. Jag har bara lust att luta mitt huvud bakåt och låta mig själv hamna in i drömvärlden. Men jag klarar inte av sådant att sova middag eller liknande, jag mår så fruktansvärt dåligt efter det.

De ropade ut i högtalarna att vi skulle bli lite försenade. De höll på med något vägarbete så de hade bara ett spår åt båda hållen som man fick använda vilket gjorde att vi fick så lov att vänta i tio minuter sa det. Klockan tickade iväg och då vi äntligen började rulla iväg med tåget visar det sig att vi var 20 minuter försenade.



Direkt då vi kom till tågstationen var det bara springa och leta vart perrongen fyra låg. Vi skulle haft 50 minuter på oss att leta och köpa med oss mat. Men ack så blev de inte, vi hade 20 minuter på oss att leta tåget då vi väl kommit av det andra, de hade gått en halvtimme i försening.

Tog lite tid för oss att lyckas ta oss ifrån perrongen, vi hittade bara trappsteg och jag kom med en väska och handväskan, jag återvänder med två väsker plus handväskan. Chrille har med sig sina två väskor, fast de kändes som om han hade med sig mer grejer ned än nu då vi återvänder hem. Vi lyckades efter ett tag finna en hiss. Vi fick stå i en liten kö ett tag, men det hände något enormt fult men roligt. De som gick före oss åkte ned och chrille sa åt mig att trycka på knappen "hit" så att hissen skulle komma upp igen. Jag tröck och sa; tänk om de kommer upp igen och hann inte ens komma ut? Vips så kom hissen upp och de va kvar i hissen. Jag kunde inte hålla mig för skratt. Vad var det för skit hiss? Dom hann inte ens kliva ur förns den kom upp, en hiss brukar väl vänta tills man fått gå ut ur hissen. Tokigt! Vi yrade runt och följde med alla pilar åt vilket håll vi skulle gå för att hitta perrong fyra. Där var den, äntligen framme.

Vi fick äntligen kliva på tåget och då vi skulle gå ombord kom en gubbe före oss med sina gåstavar, han viftade med dom så jag trodde nästan att han skulle peta ur ögonen på personen framför mig. Jag kunde inte vara tyst och mummlade högt att han borde va lite mer försiktig med de där pinnarna innan han gör illa någon. Tror inte han hörde ett enda ord jag sa.

Självklart så hamnar han mitt emot mig, gubben mitt emot på tåget har en fnösig näsa, ser jävligt grinig ut. Jag brukar inte döma ut folk, men vad ska man säga, han verkar helt klart vara en bitter man. Klockan är 13.23 nu och jag har ytterliggare två och en halv timme kvar ungefär. Låt de gå fort, för jag vet inte om jag orkar så mycket mer på en mage som endas fått i sig fyra riskakor och en pucko. Plus att jag längtar till en viss middag med en speciell person. Lite önskar jag att jag inte skulle jobba imorgon, för jag vill bara en sak justnu. Jag vill vara i hans armar, eftersom jag längtat som en tok!
◊ Äventyr | | Kommentera |

My last day.

Nu var det sista dagen jag hade. Jag vaknade tio över elva, det var knäppt tyst i lägenheten, denna morgon satt minsann inte Valentine och Patrik vid matbordet och åt frukost. Blev osäker om jag hade försovit mig helt, trodde först att klockan var tio i två, och vilken panik jag fick. Kollade på mobilen och insåg att jag inte hade försovit mig och att jag hade fortfarande tid kvar att åka till Entré. Jag ringde direkt till en viss person och pratade lite. Då vi hade lagt på så ringde jag till min käre mor för att jag såg att hon hade skickat ett meddelande. Vi pratade en stund. Då vi hade lagt på så hör jag hur de börjar låta inne i sovrummet, de hade äntligen vaknat och vandrade in i rummet och jag frågade hur de mådde. De sa att de inte mådde dåligt, men kändes som om de var full fortfarande. Jag skrattade lite åt dom, de va ju inte konstigt om dom var det, de drack ju som galningar dagen innan. Jag frågade dom ifall de skulle med till Entré, men de nickade direkt ett nej och sa att de inte kände för att gå någonstans alls.

Jag började kolla upp busstider, ringde Chrille en snabbis för att höra vilka tider som gällde på söndagen och hur han tänkt ta sig dit osv. Efter det telefonsamtalet hade jag hunnit prata lite med Daniel för att bestämma en träff i shoppingcentret. Jag började göra iordning mig för att gå till bussen. Då jag kom ut ur lägenheten började det såklart regna. Jag ställde mig under ett träd för att kunna se då bussen kom. Det stod två ytterliggare och väntade på bussen. Där kom bussen, jag ställde mig i regnet och väntade på att få komma in i värmen. Jag satte mig på en plats där jag skulle kunna se bra så att jag visste vart jag skulle kliva av.

Efter att jag hade åkt i några minuter visste jag varken vart jag befann mig eller något. Allt bara snurrade i skallen, känner jag igen de där? Vart är jag? Jag sitter väl på rätt buss? Varje gång jag åkt buss i Malmö tog vi olika bussar varenda gång, så jag var lite förvirrad över att jag aldrig åkte en och samma väg så att jag kunde börja känna igen mig. Tankarna om att jag befann mig så långt hemifrån jag kunnat dök upp, jag befann mig över 100 mil hemifrån. Vart befann jag mig, var nog den frågan som dök upp mest i mitt huvud. Jag insåg vilka konstiga namn deras busshållplatser hade t ex; Flygvärdinnan. Plötsligt ser jag hur fönsterrutorna är svåra att se ut genom, det spöregna som bara den där ute. Hur kommer det sig att allt ser så likadant ut men ändå ser man att det är inte är samma hus. Jag började bli trött och samtidigt stressad över att jag inte visste hur länge jag skulle sitta på den där bussen. Jag kände ändå ett lugn i mig att allting skulle gå bra, men jag började stirra på klockan, och frågan dök ännu engång upp i mitt huvud; vart är jag?

På ett sätt började det bli spännande, tänk om jag verkligen satt på fel buss, och tänk vart jag skulle hamna någonstans. Helt plötsligt skiner solen och jag känner hur den skiner på mina iskalla tår och värmer dom. Men nu hade jag åkt i 40 minuter, jag borde väl vara framme tyckte jag. Hade jag missat det stora huset där det stod Entré så stort att man inte kan missa det? Helt plötsligt börjar jag känna igen mig, men sedan försvann det jag kände igen och jag var lika fundersam igen. Vi åkte under en bro och då vi kommit igenom så ser jag huset, det stod Entré med stora bokstäver. Jag kände lugnet tog över allt och äntligen var jag framme!
Precis då bussen egentligen skulle svänga, så gör den inte det. Den fortsätter framåt, Vad hände det var ju där den skulle svänga och jag skulle kliva av hållplatsen direkt efter. Icke det gjorde den, varken svängde eller stannade på den hållplatsen. Som tur var hittade jag fram ändå. Det första jag gjorde då jag kom in i huset var att gå på min favorit affär, NewYorker såklart. Daniel ringde och frågade vart jag var, han vandrade in och såg väldigt osäker ut vart han skulle gå. Jag guidade honom genom telefonen. Jag shoppade loss på NewYorker och på en smyckes affär, sedan var det dags att få i sig mat i magen.

Vi gick på Burger King och de kändes som om det var första gången jag åt riktig mat på hur länge som helst! Tyvärr fick jag så himla ont i magen eftersom jag inte ätit mig riktigt mätt på flera dagar. Vi satt kvar där och pratade en massa. Sedan var det dags för mig att åka hem, jag hade helt glömt bort tiden, klockan var 18. Jag skulle hem och börja packa klart allt inför morgondagen. Så jag tog bussen och åkte iväg. Var lite osäker vart jag skulle kliva av någonstans, men det ordnade sig. Jag väntade bara tills skylten ändrade till Vårsången. Vilket den gjorde och jag började gå av bussen, ett tag kom jag inte ihåg vilket håll jag skulle till, men jag prövade att gå framåt och svänga åt höger, och jag kom rätt som tur var.

Då jag kom in genom dörren så ropade jag till dom. De svarade och de verkade väldigt trötta, de satt som två nyvakna fortfarande i sin säng. Jag visade upp vad jag hade handlat. Sedan började jag packa mina väskor. Bara påsen jag hade konkat på bussen var lika stor som min resväska. Som tur var hade jag med mig en extra väska så jag fyllde den med.

Det var dags för mig att sova. Jag var trött, men fann ändå ingen ro till att faktiskt sova. Jag satte mig för att försöka blogga lite, men de gick inte alls. Till slut stängde jag ihop datorn och gav ett försök att sova. Precis då jag äntligen somnar vaknar jag av en dunds i soffan, en av katterna igen. Jag vände mig om för att titta, han stod bara en cm ifrån mitt ansikte och nosade på mig. Jag gosade lite och vände mig om igen för att försöka sova. Till slut somnade jag.
◊ Äventyr | | Kommentera |

It supposed to be the best night ever.

Då jag hade shoppat klart för dagen inne på shoppingcentret Entré så åkte vi hem och gjorde iordning oss för att festa. Vi sminkade oss och fixade till håret, medan Patrik satte framför tvn och drack. Då vi var klar med all sminkning och hårfixning så satte vi oss och spelade lite kort, pratade och sjung lite singstar. Vi började klä på oss ytterkläderna och satte på oss skorna. Vi började gå ut genom ytterdörren och då vi nästan var framme vid trappgången så kom det ett gäng killar som mumlade och frågade oss vart vi skulle ta vägen. Valentine svarade "Crown" medan vi fortsatte och gå.



Vi fortsatte till busshållplatsen, vi såg bussen komma in och ställa sig på andra sidan. Då bussen vänder ställer alla sig redo för att få kliva på. Bussen åker bara förbi oss allihopa, den bara lämnade oss vi var t.o.m ca tio pers som stod där och väntade. Irritation växte inom en att det stod att det skulle gå en buss men uppenbart struntade busschauffören alltihopa. Som tur var stod det två taxi bilar mitt emot oss så vi gick direkt fram och haffade åt oss en. Vi satte oss till bilen och sa vart vi skulle, taxichauffören pratade med oss hela resan och var väldigt trevlig, han hette Shlery och sa att vi kunde ringa honom när vi ville ha skjuts hem så lovade han att ge oss bra priser. Vi tackade och klev ur bilen. Vi gick fram till klubben Crown och väntade och insåg att det var en halvtimme kvar tills de skulle öppna, klockan var alltså elva på kvällen och de skulle öppna halv tolv och kom man in innan tolv tiden så skulle man få gå in gratis. Vi stod där ett bra tag, sedan kom det en kille som stod där också. Valentine gick fram och frågade ifall han också skulle in på Crowns. Han nickade och sa att han jobbade där så att han skulle in.

Efter att vi stått och pratat om allt möjligt så kommer det äntligen någon för att öppna dörren och det hade gått tio minuter i övertid, han släppte in först två personer som stod bakom oss som också hade kommit dit. Han frågade den andra killen som vi stått och prata med om han skulle jobba ikväll och killen svarade ja. Och så släppte han in honom, han frågade honom ifall vi var i hans sällskap. Svinaktigt av killen så skakar han på huvudet i form av ett nej och yttrar sig så att orden verkligen kommer ut ur hans mun. Den andra killen är påväg att stänga igen dörren och Patrik skyndar sig och fråga varför vi inte får komma in, killen svarar oss; tyvärr så öppnar vi inte förens 0.00.

Valentine ifrågasatte direkt, vi hade stått i 40 minuter och väntat, vi hade gått in på Internet på telefonerna för att dubbel kolla allting så att inget hade missuppfattas. Jag kunde inte vara tyst längre, irritation inom mig växte. Jag ställde frågan varför det stod på dörren att det var 23.30 de öppnade, killen skakar på huvudet och säger att han inte har en aning och att det måste vara gamla tider. Patrik ställer frågan; Varför står det på Internet att ni öppnar 23.30. Jag förstod att killen som stod i dörren egentligen inte hade något som helst med de där sakerna att göra, det var ju självklart så att han gör precis som hans chef säger åt honom. Men jag sa åt honom att hälsa sin chef att det var dags att fixa nya skyltar ect. Vi vart så sur att han inte ens kunde släppa in oss så att vi fick värma oss en stund så vi gick till Deep där vi visste att jag och Valentine hade gratis inträde.

Över på andra gatan och där var Deep, träffade direkt vakten Isak och han sa direkt till dom i kassan att jag och Valentine inte behövde betala något inträde. Tyvärr var han lite snål som inte kunde ge Patrik gratis inträde så vi valde att vi skulle dela på hans senare, vi gick in och det var helt tomt i klubben. Trist som bara den, ljudet var så högt att vi knappt hörde vad den andra sa för något, vi gick fram och tillbaka. Vi gick senare till rökrummen för Valentine skulle röka. Där kommer det en främmande karl och ställer sig och pratar med oss, han hade något runt magen som ett slags stöd för ryggen såg det ut som och ena armen hade han upp hängd så att han inte kunde använda den.Valentine kunde inte låta bli att fråga vad som hade hänt honom, han berättade att han hade blivit påkörd men att det hindrade inte honom ifrån att festa. Det såg väldigt komplicerat ut då han inte kunde använda ena armen, men han svarade oss lite fräckt och sa att det största problemet var att han inte kunde torka sig i röven ordentligt eftersom han var högerhänt. Vi kunde inte hålla oss för skratt. Tyvärr tyckte jag inte så jätte bra om honom hans första intryck var inte det bästa tyckte jag, han lyssnade ingenting nästan på vad vi sa utan babblade iväg hela tiden om allt möjligt. Det var nästan som om allt man sagt gick in genom ena örat och ut genom andra.

Jag och Valentine gick till toaletterna och pratade vidare, sedan gick vi runt lite och kollade om det hade kommit fler folk, men icke. Vi var så ensamma man kunde bli, Valentine och Patrik drack en del så de såg ut och vara på ett riktigt kalas humör. Jag såg Killen i garderoben som såg så ensam ut, Valentine och Patrik hade gått till dansgolvet och hade börjat skaka på rumpan. Jag kände mig inte ett dugg motiverad på att gå och dansa på ett tomt dansgolv. Så jag ställde mig och började prata lite med killen i garderoben. Vi kom väldigt bra överens och där blev jag kvar hela kvällen faktiskt. Fler folk trillade in men det var mest bögar och ensamma killar. Till och med gubbar vid 60 års åldern. Jag satte bra vid garderobskillen, vi pratade om livet och han var inte svensk så jag frågade lite om hans ursprung. Han var ifrån polen och han hade jobbat på klubben i 10 år. Han var så himla snäll emot mig att jag till och med fick gratis drycker och gratis chips. Jag gick iväg till baren några gånger åt honom för att fixa vatten åt han, vet inte  hur många glasvatten han drack men de kändes som hur många som helst. Han berättade lite  skvaller om folk där vilket jag tyckte var jätte roligt. Han pekade dessutom ut en kvinna, hon var lång och mörk. Jag var helt säker på att det var en tjej, men tydligen var det en transitivt. Kunde jag aldrig gissat på. Sedan berättade han till mig att jag befann mig på en gayklubb, jag blev helt paff. Det var ju inte så konstigt om det fanns transor och en massa bögar där. Helt plötsligt fall pusselbitarna på plats.



Engång då jag gick för att hämta vatten till Robban, han som jobbade i garderoben så vart två killar helt lyckliga över att se mig gå mot baren, den enda killen smekte mig på kinden och sa att jag var så mycket sötare om jag log. Jag skakade på huvudet och flinade och bad om ett glasvatten till killen i baren. En annan gång då jag var på väg för att fixa så försökte jag gå förbi en kille, han påminde faktiskt lite om en apa, eller kanske en gorilla? Killen backade med flit så att jag skulle gå in i honom och skyndade sig att ursäkta sig flera gånger. Jag satt bäst med killen i garderoben, jag orkade inte göra något speciellt den kvällen.

Vi stannade på krogen tills klockan var fem på morgonen, då var det äntligen dags att gå hem. Vi tog en taxi hem och så fort vi kom hem var det sova på direkten! Även om jag inte riktigt festade eller dansade som en galning så hade jag haft det trevligt och jag tackar Robban för sällskapet. kvällen var kanske inte den bästa, men den var helt klart en bra kväll ändå!
◊ Äventyr | | Kommentera |
Upp