Mitt lilla hjärta..
Igår då jag var fullgång med jobbet så ringde älsklingen mig och berätta att något var fel med Rocky, att han kissade rent blod. Min första tanke var urinvägsinfektion, men de var inte så lätt som jag hade hoppas på. Ringde veterinären och de sa att de trodde de var urinkristaller då tre av fyra raser som Rocky har i sig är sånna raser som ofta drar på sig sånt. Viktigt att vi höll koll på att han kan kissa annars blev de akut in på djursjukhuset. De ville ha in urinprov på morgonurinen, sagt och gjort lämna vi in de dagen efter och ett snabbt svar på knappt 30 minuter ringde veterinären men både goda och dåliga nyheter.
De dåliga är att de är urinkristaller och de goda var att de går att minska bildningen av denna sorts kristaller(struvit) med hjälp av rätt foder. Han har tydligen väldigt Mycket urinkristaller och veterinären sa att från och med idag är de bara detta foder han får äta och inget annat på en månad sen ska nytt prov in, efter de ska vi få veta om vi måste in på röntgen för och se ifall de är större kristaller i själva urinblåsan som helt enkelt är så stora att de inte går att kissa ut. Han kommer alltid få äta detta specialfodret livet ut.
De var bråttomt imorse då urinprov skulle in och vi skulle in till arbete så hann aldrig slänga burken som vi använt för att fånga upp urinen och då veterinären meddela att han hade otroligt mycket med kristaller så kunde jag faktiskt inte låta bli och kolla på den lilla skvätt som inte fick plats i provröret. Jag förstår nu varför de kallar de kristaller, jag skojar inte om jag säger att utan förstoringsglas kunde se kristallerna! De är som små glittrande korn! Chockerande att man kan se dessa med blotta ögat. De gör så ont i mig att jag inget anat eller inget märkt för detta ska ha pågått ett tag och bildats på en längre period.
Då vi var på djursjukhuset för att köpa fodret fanns en glasruta med saker de opererat ut ur hundar och katter. Där hade de opererat ut exakt så här sorts kristaller ur två hundar och herregud vad stora de kan bli! Vissa var som en fem krona och jag hoppas verkligen inte mitt lilla hjärta har sånt i urinblåsan, vill inte operera då de alltid finns en risk (men skulle de vara nödvändigt skulle jag självklart göra det) men skulle få ännu mer skuldkänslor om de var så stora och vi inget märkt. De gör så ont i hjärtat på mig! Som tur är så är han lika glad och go som alltid om inte mer go än vanligt! Jag hoppas verkligen det här fodret hjälper och på ett sätt vill jag på röntgen med honom så jag vet att inga stora kristaller gömmer sig i blåsan. Så klantig som jag är hann jag aldrig fråga om jag får fortsätta träna honom med mina långpromenader. Men jag får ringa och kolla med veterinären.
Jag är otroligt tacksam vilket fall att de inte var något värre för många tankar har snurrat i mitt huvud. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om vi skulle va tvungen att ta bort honom. För dom som inte har hund/husdjur eller aldrig haft nått så är de sant som de säger, de blir som ens allra bästa vän! Finns inga pengar i världen som skulle kunna ersätta det min lilla håriga fyrbenta vän gör för mig dagligen!
Oj så rädd jag blev nu, kunde knappt läsa för tårarna steg i ögonen! Lilla Gocky, vilken tur att det finns bot, vilket elände att han kissat blod, det måste svida och smärta. Han är så söt denna lilla vovve.... Kram på er!