ioannaa

Det har vart så mycket de senaste veckorna, så jag känner att man inte fått tagit det lugnt. Då pratar jag inte om jobbet, utan jag pratar efter jobbet och på helger. Det har vart främmande där, barnvakt hit och dit, fara och flyga och aldrig fått chansen att verkligen bara lägga sig ned och ta det lugnt. Självklart tycker jag de är roligt att åka och hälsa på folk och det är roligt att folk vill komma och hälsa på, självklart lika roligt att vara barnvakt också! Men man får inte glömma att ta det lugnt, och framför allt, inte glömma att spendera tid på vårat förhållande och bara umgås vi två då jag vet att Anton inte heller riktigt kan slappna av och ta de lugnt. Vi är alldeles för stressade och kanske glömmer bort vad vi två behöver.

Jag längtar efter lugnet, efter att känna att jag bara kan luta mig bakåt och få slappna av riktigt, se på en film med älsklingen eller bara få glo på tvn. Känns som om jag är uppjagad hela tiden.

För ett år sedan hade jag sådanna problem med andningen och bröstsmärtor, har haft dom från och till under året. Men nu börjar de komma tillbaka och bli sådär som då det var som värst, då det kändes som om någon la sig på bröstkorgen och man fick riktigt svårt att andas och fick en konstig stark smärta i bröstkorgen.

Jag tror inte det har något med jobbet jag har nu, utan det händer hela tiden, flera gånger om dagen då jag känner det. Nästan som om de är värst då jag vågar slappna av lite. Jag kollade upp det förra året så jag vet ju vad det är för något. Men de känns inge kul att jag börjar hamna där igen eftersom jag inte vet hur jag ska göra för att få bort det.

Kanske det är dags att tänka om och försöka ta de mer lugnt? 
Vilket som så längtar jag för fullt efter att bara få vara vi tre här hemma och mysa tillsammans och bara ta det lugnt.. 

 

Rocky bjuder på en söt bild!